Analys av 3 intressanta saker

Jag har valt att analysera och fördjupa mig i tre saker som fick mig att fundera lite extra medan jag läste boken. Jag har valt Elsalills självmord, då Elsalill slutar älska sir Archie och även hur naturen har påverkat berättelsen på olika sätt.

Kärlekens slut:

Elsalill har varit kär i sir Archie länge men eftersom att han är mördaren av hennes familj har hon varit lite osäker på om hon vill bli hans hustru eller inte. I slutet av boken får Elsalill upp ögonen för vem det egentligen är hon har älskat, citat från boken:

”Vad har jag velat göra?” tänkte hon. ”Har jag varit galen och älskat den, som har mördat alla de mina? Må gud förlåta mig min synd!” (s.69)

Elsalill förstod vem hon egentligen hade älskat och tänkte då inom sig att hon ångrade starkt att hon hade älskat han som hade mördat hennes familj.

Men Elsalill hyste ingen kärlek mer för sir Archie, utan det dödligaste hat, och hon tänkte blott därpå, att han var en ond mördare. (s.70)

Istället för att älska sir Archie hatade Elsalill honom nu, hon tänkte även på att han inte alls var så som hon tänkte att han var förut utan att han bara var en ond mördare.

Men vad var det som fick Elsalill att ändra sig och varför har hon inte förstått det tidigare? Jag tror att Elsalill har varit ”blind” och inte sett sir Archies ”riktiga jag”. I boken är ställningen i samhället ganska viktig och eftersom att Elsalill var en fattig flicka som inte hade någon familj tror jag att hon blev kär i sir Archie då han erbjöd henne ett rikt och perfekt liv i Skottland. Jag tror även att han betedde sig helt annorlunda mot Elsalill än vad han egentligen brukar göra, alltså att han var snällare och omtänksammare för att hon skulle följa med honom till Skottland. Han ville antagligen att hon skulle följa med till Skottland eftersom att hon var den enda som visste om att han var mördaren och om hon hade följt med hade ingen kunnat hitta honom. Sedan i slutet började sir Archie vara sig själv och hånade Elsalill då han fick reda på att hon hade avslöjat att det var han som var mördaren, citat ur boken: ”Nu började Elsalill märka hur förändrad sir Archie var mot henne. Och hon förstod, att han hatade henne, sedan han hade fått veta, att hon hade förrått honom.” Det var då Elsalill förstod vem han egentligen var och att hon egentligen inte älskade honom.

Selma Lagerlöfs böcker är ofta kopplad till både övernaturliga händelser och verkligheten och sådant som man ofta stöter på i vardagen, även i den här boken. Jag tror att budskapet Selma vill föra fram i den här boken är vikten av att göra det rätta vilket människor både idag och för hundra år sedan ständigt blir påminda om. Många filmer och böcker har just det budskapet och det är även en frågeställning som ställs i vardagen nästan hela tiden; ”Vad är det rätta att göra i den här situationen? Vad blir bäst för både mig själv och andra?” Jag tycker att buskapet visas riktigt bra genom den här händelsen då Elsalill tvingas besluta sig om hon ska följa med sir Archie till Skottland eller inte och om hon älskar honom eller inte. Tillslut gör hon då det rätta genom att säga nej och sluta älska honom eftersom hon förstod att det var fel.

Elsalills självmord:

I slutet på boken tvingas sir Archie fly ut från världshuset där det har kommit in knektar för att fånga honom efter att Elsalill har avslöjat att det var han som var mördaren. Då kommer sir Archie på en smart plan för att inte bli fångad; han springer ut med Elsalill som en mänsklig sköld för att de inte ska kunna använda spjuten med risk för att de ska träffa Elsalill.

Och då hon nu såg, att hon skyddade honom med sin kropp, så att han var nära att undkomma, sträckte hon ut sin hand och drog till sig ett av spjuten, som knektarna höllo, och riktade det mot sitt hjärta. ”Nu vill jag tjäna min fostersyster så, att detta ärendet äntligen lyktas”, tänkte Elsalill. Och vid nästa steg, som sir Archie tog uppåt trappan, trängde spjutet in i Elsalills hjärta.

Men varför gjorde hon det? Tyckte hon att det var värt att dö bara för att hennes familj skulle få ro i sin grav? Jag tror att Elsalill hade mått dåligt enda sen hennes familj dog men att sir Archie hade fått henne att må bättre. Men sedan när hon förstod att hon inte älskade sir Archie och att hon aldrig skulle få ett rikt liv tänkte hon att det inte fanns något kvar att leva för. Istället bestämde hon sig för att göra det rätta och mörda sig själv för att sir Archie skulle bli tillfångatagen. Däremot blev han inte det direkt vilket kan göra att man tänker att hon dog förgäves. Men senare i boken får man veta att Torarin åkte till båten där Elsalill och mördarna fanns för att Elsalill hade varit försvunnen. Han hade då fått reda på att det var på den båten de fanns vilket gjorde att han åkte dit för att rädda Elsalill. Det var på grund av Torarin som mördarna blev tillfångatagna, annars hade de tagit sig till Skottland utan straff för det de gjort och därmed hade inte Elsalills familj fått ro i sin grav. Detta visar att om Elsalill aldrig hade dött hade Torarin inte åkt till båten vilket hade gjort att mördarna inte blev tillfångatagna och därmed att spökena aldrig hade fått ro i sin grav.

Dilemmat om att göra det rätta kommer även in i denna händelse då Elsalill tar ett spjut och trycker in det i hjärtat för att de ska kunna ta sir Archie. Där tvingas hon välja mellan att få sir Archie fångad och därmed göra så att hennes familj får ro i sin grav, eller tänka på sig själv och låta sir Archie komma undan. Där tycker jag att hon gjorde det rätta och denna händelse kan man koppla till budskapet i boken; att göra det rätta oavsett frestelser med mera. Eftersom att Selma hade en väldigt kristen barndom och kristendomen var väldigt betydelsefull på tiden då boken utspelar sig kan man dra kopplingar mellan budskapet och den kristna tron. Ur Selmas kristna perspektiv kan ”att göra det rätta” innebära att följa Gud bland annat genom lojalitet, kärlek och förtroende. Budskapet utgör då även till viss del grunden i den kristna tron.

Naturens påverkan:

Under hela bokens gång har naturen påverkat olika händelser. Ett exempel är i mitten av boken då sir Archie och hans kompisar (alltså mördarna) vill åka iväg från Marstrand för att inte bli påkomna för det de har gjort. Då är havet fruset till is vilket gör att båtarna inte kan ta sig därifrån och därmed inte mördarna heller. Ungefär samma sak händer i slutet av boken då isen håller på att smälta förutom vid båten som mördarna befinner sig på. Senare när mördarna har blivit tillfångatagna smälter isen och båten kan lämna hamnen. I denna händelse är även Gud mycket inblandad då personerna tror att det är Gud som håller havets portar stängda bara för att mördarna ska kunna tillfångatas. Man förstår även att det är Gud som gör att isen inte smälter då Torarin säger att isen brukar gå upp tidigt på det stället vilket den inte gjorde just då. ”I ären mördare och ogärningsmän. Hur trodden I att I skullen undkomma edert straff? Veten I inte, att det är för er skull, som Gud håller havets portar stängda?” (s.79). Här pratar skepparen till mördarna och säger att de inte kan undkomma sitt straff eftersom att Gud inte låter dem komma undan. Gud ingriper här i naturen för att de goda ska vinna över de onda mördarna. Att skepparen är så övertygad om att isen ligger kvar på grund av att Gud inte vill att brottslingarna ska komma undan skulle lika gärna kunna vara en vidskepelse. Men sedan när den döda Elsalill har kommit till land släpper isen, det gör att läsaren förstår att det är Gud som ligger bakom denna händelse.

Selma har använt sig av naturen många gånger i berättelsen för att få en bättre berättelse och även för att läsaren ska kunna få ledtrådar om saker som händer i boken. Ett exempel på det är då isen ligger över havet så att inga båtar kan ta sig ut, och därmed inga personer heller. Det är en av de olika faktorerna till att man börjar fundera på vem mördaren är.